Tillgång till läkemedel
I enlighet med främst ett handelsavtal från 1995 är läkemedelspatent numera en del av de flesta nationers lagstiftning. Läkemedelspatenten gäller substansen, alltså en molekyl. Det var ett stort steg bakåt för de tidigare möjligheter för patentering som fanns, som oftast begränsade sig till den tekniska process som framställde molekylen.
Konsekvensen av läkemedelspatenten har blivit sämre tillgång till mediciner i u-länder. Vid EU:s gränser beslagtas stora mängder "piratkopierade" mediciner och bränns. Anledningen är inte alltid ens att läkemedlet är patenterat i producentlandet, utan bara att de bryter mot EU:s egna patentregler.
De regler som EU själva har satt upp för att säkra tillgången av mediciner till minst utvecklade länder används inte i praktiken. Ofta är de länder som har faktisk kapacitet att tillverka medicinerna nämligen inte benägna att kringgå de stränga patentreglerna för en god sak. Här finns utrymme för förändring.
Men även för europeiska konsumenter finns utrymme för bättring. Enligt en rapport som kommissionen släppte hösten 2008 använder de stora läkemedelsföretagen sina möjligheter till förlängda patent för att med hot hålla bort billigare generikatillverkare från marknaden när deras skyddstider håller på att löpa ut. Här finns utrymme att kräva bättre reglering, och det dessutom inom en överskådlig framtid.
Läkemedelspatent kostar också de europeiska medlemsländerna mängder med pengar varje år. Med läkemedelssubventioner som ska säkra tillgången av mediciner till sjuka går nämligen inte obetydande delar av sjukvårdskostnaderna till att betala patentavgifter som till en början oftast till och med kommer från statligt finansierad forskning! Om inte läkemedelspatenten motverkas och tas bort, kommer situationen bara bli värre. Inga läkemedelspatent!
