Amelia Andersdotter till Bryssel
 

Denna webbplats uppdateras inte längre,
se aktuell hemsida på ameliaandersdotter.eu

Text: Aa Aa Aa Skriv ut

Frågor och svar

Nedan finner du svar på vanliga frågor och invändningar. Se även min guide till europeiska lagar, koventioner och handelsavtal och FAQ på Piratpartiets hemsida.

Skicka epost till amelia.andersdotter@piratpartiet.se om det är något du undrar över.

  1. Upphovsrätt
  2. Patent
  3. Piratpartiet och icke-piratsliga frågor

Upphovsrätt

Om ett verk råkar bli offentliggjort utan att upphovspersonen godkänner det, hur ska hon kunna skydda sina rättigheter?
På samma sätt som idag. Verk är inte offentliggjorda förrän upphovspersonen godkänt det. Inom ramen för dagens lagstiftning, och den del som Piratpartiet inte har några planer på att förändra, är ett verk offentliggjort först efter att det med upphovspersonens tillstånd spridits till allmänheten. Ett verk kan alltså spridas till enstaka utvalda individer utan att det räknas som offentliggöring.

Har man råkat ut för att någon som i förtroende fått ta del av material som rimligtvis borde förståtts inte vara offentliggjort ändå har spridit materialet kan man alltså även med Piratpartiets föreslagna upphovsrättslagar stämma denne person i domstol. Precis som idag!

Hur ska man skydda sig mot plagiat?
Piratpartiet vill bara måttligt förändra de delar av den ideella rätten som möjliggör kontroll av distribution mellan privatpersoner. Alltså vill vi bevara möjligheten för upphovspersoner att bli erkända som upphovspersoner för sina verk.

Om man råkar ut för att någon felaktigt uppger sig som upphovsperson till ett verk man själv gjort, kan man alltså även efter att Piratpartiets förslag gått igenom med fördel stämma denne person i domstol. Precis som idag!

En upphovsperson måste väl ändå ha någon moralisk rätt att bestämma hur dennes verk ska distribueras?
Kulturella intryck och uttryck har alltid spridits vind för våg. Ingen tolkning av ett verk är den andra lik, och så har det alltid varit. Så fort ett verk sprids till allmänheten, blir det också en del av det kollektiva kulturella medvetandet.

Därför är det inte helt lätt att se hur upphovspersoner kan ha rätt att bestämmma över distributionen ens idag. Man kan sjunga en sång, låna ut en bok till en kompis, referera en film eller kopiera en tavla på skoj. Den kontroll den här frågan förutsätter har aldrig funnits.

Men hur ska upphovspersonerna kunna försörja sig då?
Ett enkelt svar är: genom att hitta nya affärsmodeller.
Ett lite längre svar kan vara: Redan idag har vi i Sverige ett system där stat, kommuner och landsting finansierar konstprojekt via olika fonder och projektpotter. För inte så länge sedan släpptes en statlig offentlig utredning som behandlar hur man skulle kunna få fler privata företag att sponsra kultur. Olika former av sponsoravtal, antingen med offentliga eller privata aktörer, kan alltså diskuteras.

En annan variant är att upphovspersoner söker mer direktkontakt med dem som gillar deras kulturella uttryck. Olika former av performance, vernissage, konserter eller bokmässor är inte helt främmande. Naturligtvis finns också möjligheten att sälja andra saker vid sidan av, som till exempel band-t-shirts eller postrar med ens konst.

Allt eftersom de digitala konstdatabaserna utvecklas, kan man också tänka sig en mängd med tjänster som tillhandahåller streamade böcker, musik eller film, mot en fast månadsavgift eller med reklamfinansiering. Inom ramen för den offentliga verksamheten kan man också tänka sig sådana tjänster gratis i folkbildningssyfte, kanske med något system liknande den biblioteksersättning vi har idag.

Patent

Hur ska små uppfinnare kunna skydda sig mot stora producenter utan patent?
Frågan förutsätter på något vis att små uppfinnare kan det idag. Så är oftast inte fallet. Att ansöka om patent är dyrt, och tar lång tid. I dagens globaliserade samhälle är det dessutom viktigt att komma ihåg att ett fulltäckande skydd enbart fås genom skilda patentansökningar i varje land i världen, och det ligger alldeles uppenbart utanför de flesta utom multinationella bolags räckhåll.

Det absolut vanligaste idag är att de nya uppfinningar som görs, görs inom ramen för ett stort företags projekt att få fler patent. Uppfinnandet som medel att uppnå nya landvinningar får stå tillbaka för intresset av att ha så mycket och stora immateriella tillgånger som möjligt. Den egentliga uppfinnaren får finna sig i att frukten av dess arbete, patentet, tillfaller någon annan vid arbetets slut.

Ganska krasst är det väl också så att om man uppfinner något, får ett patent, och börjar tillverkning på egen hand, är det bästa som kan hända en att man blir uppköpt av en lite större producent, oftast till ett för producenten förmånligt pris. Annars kan man misstänka att marknadsintresset för ens produkt i själva verket var ganska lågt, och då spelar det ju ingen roll om man har förmånen att kunna betala för ett patent eller inte.

Men i länder som har en stark patentlagstiftning, är uppfinningstakten högre!
Det är en sanning med modifikation, eftersom uppfinningstakten ofta mäts i antal patentansökningar. I Europa finns sedan ett par år tillbaka projektet ProtonEurope, vars syfte är att få upp patentansökningstakten i EU till USA:s nivåer. EU-kommissionen har valt att tolka bristen på patentansökningar i EU som att USA:s universitet är mer produktiva. Men snarare förhåller det sig så att europeiska universitet, som ofta är finansierade med offentliga medel, är mer benägna att betrakta sina resultat som "allmänt gods".

Ett motsvarande exempel är läkemedelsindustrin i Indien. Siffror från efter 2005 verkar peka åt att utvecklingstakten för nya mediciner i Indien är högre än den var innan 2005, men tolkningarna kan variera. Dels måste man ta i beaktan att det finns en tendens att se patentansökningarna i sig som en indikator på hur pass många uppfinningar som görs. Med denna tolkning är det inte svårt att se hur uppfinningstakten i Indien måste ha skjutit i höjden. Efter 2005 har ju nämligen alla läkemedelföretag ansökt om läkemedelspatent i Indien de tidigare inte kunde söka! En annan viktig faktor med Indien, och andra u-länder som Brasilien eller Kina, är att deras ekonomiska utveckling i sig innebär ett forskningsvänligare klimat.

Så varför räcker det helt enkelt inte bara med en bättre reglering av patentförfarandena? Många av problemen ni målar upp skulle ju kunna lösas på enklare sätt än med ett totalt avskaffande av patentsystemet...
I alla fall i Europa är patentförfarandena redan förhållandevis väl reglerade. Europeiska patentkonventionen artikel 52(3) innehåller till exempel flera explicita undantag för matematiska formler eller mjukvara. Men patenträtten som juridisk gren är extremt luckrativ. Varje dag sitter mängder med patentjurister och försöker komma på finurliga formuleringar som är tillräckligt specifika för att gå igenom ansökningsprocessen, samtidigt som de är tillräckligt luddiga för att inte anses strida mot någon befintlig regel.

Termen "defensiva" patent har myntats i USA, som olyckligtvis är föregångsland för de globala patentöverenskommelserna. Ett defensivt patent är ett patent man ansöker om för att gardera sig mot att andra senare söker patent för någonting man kan tänkas uppfinna.

Den indiska patentaktivisten Vandana Shiva har skrivit att man inom ramen för den amerikanska patenttraditionen visserligen kan få ett patent annullerat utan större besvär. Men mängden patent på konstiga, immateriella eller opatenterbara saker som beviljas varje dag gör att det skulle krävas oändliga resurser för att annullera alla patent som egentligen inte skulle hålla för en prövning.

För att lösa den mängd med problem patent för med sig, både i i-länder och u-länder, och utan att vi ska behöva ha en ständig katt- och råttalek med ordvrängande patentjurister som slinker igenom varje tänkbart och otänkbart kryphål, är det en hel nedmontering av systemet som gäller. Kanske kan det komma att ersättas av ett bättre system i framtiden? Den som lever får se.

Piratpartiet och icke-piratsliga frågor

En person frågade:

Jag tittar lite på era kandidater till den 7:e juni. Lite nyfiken eftersom parlamentet sysslar med mer än bara kulturfrågor. Vem ska man rösta på om man tror på lite fler keynesianska lösningar inom ekonomin, en ytterligare minskning av jordbruksstödet, hårdare miljödirektiv och starkt positiv inställning till HBT-personers lika rättigheter inom EU. Om lissabonfördraget går igenom kommer onekligen parlamentet bli än viktigare policymakers, så fem år är rätt lång tid.

Jag svarade:

För det första tror jag att vi nog kommer få se Lissabonfördraget gå igenom de kommande fem åren.

Jag ser i alla fall en riktigt stor vinst med det: parlamentet kommer att få större rättigheter att påverka EU:s ageranden i internationella handelsfrågor.

Jag ska försöka förklara lite grann hur immaterialrättsliga frågor hänger ihop med i stort sett samtliga frågor du är bekymrad över.

Jordbrukssubventioner
Idag använder EU minskning av jordbrukssubventioner som påtryckningsmedel i handelsförhandlingar för att tvinga fram en restriktivare immaterialrättslagstiftning i u-länder. Minskning av jordbrukssubventioner och tullar på import av jordbruksprodukter är något EU ändå har bundit sig att göra i och med sina åtaganden i WTO. En viktig poäng med att vara aktiv i Europaparlamentet blir alltså att tvinga bort immaterialrättsfrågorna från agendan när EU förhandlar.

HBT-personers rättigheter
Jag är själv lite kluven till hur Piratpartiet rimligen kan ställa sig i de här frågorna. Eftersom vi har antagit att alla människor ska behandlas lika, är vi rimligtvis också för HBT-personers rätt att behandlas lika - i lag. Det innebär att Piratpartiet till exempel inte kan driva frågan om homosexuellas rätt att gifta sig i kyrkan. Kyrkan och staten är ju separerade i de flesta europeiska länder. Det har också konsekvensen att vi inte kan driva frågor om t ex lesbiska kvinnors rätt till insemination. Däremot kan vi med fördel driva frågan om att homosexuella ska ha samma rätt till skydd mot våld, möjlighet till borgerligt äktenskap, homosexuellas rätt att adoptera osv. Jag vill dock varna för att det här kanske är min personliga tolkning av vårt principprogram snarare än partiets officiella tolkning, även om jag har svårt att se att min tolkning skulle stöta på stort motstånd.

Miljöfrågor
Piratpartiets politik har bland annat, förstås, verkningar på patentområdet. Det innebär att Piratpartiet aktivt kommer att arbeta för ökad teknologiöverföring till Syd. Eftersom Kina och Indien tillhör de länder vars utsläpp ökar mest just nu, kan jag personligen inte se något annat än en vinst för miljön i att de kan tillgodogöra sig sådan teknologi som skulle minska deras inverkan på miljön. Ett utmärkt exempel är de snabbtåg Kina vill tillverka, men vars patent innehas av Siemens i Tyskland. Även om det här inte inte ser ut att bli någon aktuell fråga i EU just nu, går det i parlamentet utmärkt att lobba kommissionen att ta upp frågan. Inte minst som EU vill bli en föregångsregion i miljöfrågorna.

Keynesianska lösningar på ekonomin
Det här blir nog tyvärr en av de frågor där jag måste ge ett tråkigt svar. Piratpartiet kommer inte själv ta ställning för ytterligare eller minskad reglering av varken den inre marknaden eller EU:s politik utåt, om man bortser från immaterialrättsliga frågor. Däremot har Piratpartiet diskuterat att gå med i sådana partigrupper i parlamentet som troligtvis är benägna att verka för lite mer reglering än lite mindre. Keynesianska vindar blåser över lag i Europa, och till och med den annars i många frågor dumma franske presidenten Sarkozy har uttalat en önskan om mer och bättre reglering av den europeiska centralbanken.

Om du har fler funderingar, kan jag också i förbifarten nämna att Piratpartiet kommer att ha åsikter om hur mycket makt, och vilken makt, som delegeras till EU.