Problematisering av immaterialrätten
Vi behöver i större utsträckning än idag problematisera immaterialrätten.
Det europeiska skyddet för upphovspersoner grundar sig i någon form av moraliskt ställningstagande om upphovspersonernas rätt till frukten av sitt eget arbete. Men sättet vi arbetar med immaterialrätt juridiskt och politiskt har snarare övertoner av immaterialrätten som handelsredskap. Faktum är att det inte ens ses som ett redskap utan som en förutsättning för frihandeln!
Den här kniviga omskrivningen av syftet med immaterialrätten är daterad 1995. På mindre än 15 år har man alltså lyckats befästa en syn på immaterialrätt inte som något moraliskt och inte som något samhällsnyttigt, utan som ett måste för marknadens existens.
Olyckligtvis för immaterialrättsförespråkarna kan dock påståendet inte vara mindre sant.
Marknaden finns och det har funnits marknader under nästan så lång tid som mänskligheten har varit bofast. Att sätta något immateriellt, ett uttryck eller intryck, som en förutsättning för desamma är bara dumt.
Dessutom visar det sig om och om igen att den synen på immaterialrätt leder till stagnation, övervakning och förtryck.
